Svensk ordbok 2009, webbversion
verb åkte åkt, pres. åker
åk·er●hamna utanför banan i alpin utförsåkning
och därmed diskas; vanligen genom att missa en port
sport.hon åkte ur strax efter mellantiden○äv.flyttas ner
till lägre serie
laget kom näst sist och åkte ur allsvenskanåka ur (ngt)sedan 1976Subst.:vbid1-892132uråkning